note to self
veckorna flyger förbi och jag inser att jag inte kommer vara beredd när bebisen kommer. vet inte om jag var det med ingrid heller, förresten, men jag hade åtminstone det intrycket veckorna innan. nu är allt som har med framtid att göra liksom mer
ångestladdat och osäkert och jag ser inte fram emot att tiden går på samma sätt som då.
den lilla i magen lever rövare och är inte så särskilt liten. 3kg i slutet av vecka 34, enligt ultraljudet. snittet är inbokad EN DAG innan bf och jag är livrädd. livrädd att det ska starta, livrädd att bebisen ska vara enorm. om det inte vore för att
jag just fått reda på att ingrid fastnade och man fick lov att vrida hennes axel ur led så hade storleken inte spelat någon roll, men nu undrar jag hur det ska gå. jag själv mår bra men börjar bli trött. jag sover dock bra på nätterna, vilket
är ljuvligt och utgör ännu en anledning till varför jag vill vara gravid en liiiiten stund till.. att röra sig är bökigt i och med den stora magen men innebär inga problem med smärta eller obehag. okej järnvärde, oklar viktuppgång, bra blodsocker.
det var väl det hele.
